Dogu, catu, horsu och rabitu

Hej igen...
först av allt, en litet floristfel har smygit sig in i bloggen. Alla körsbärsblommor som jag har gått runt och fotat är tydligen plommonträd. Personerna på vårt labb blev alldeles till sig när jag sa att vi hade sett körsbärsblom men tyvärr hade vi fel, sakura brukar komma först i slutet av mars så vi får vänta några veckor till.

Däremot hade vi 16 grader idag och första dagen med t-shirt och jeans! Vi tillbringade lunchen nära ett tempel och satt och njöt i solen.
Angående vårt projekt så hade vi andra tillfället av labarbete idag. Vi har fått en riktigt shysst yngre handledare som förmodligen kommer hålla i själva projektet med oss. Han tycker allt är väldigt intressant och börjar lägga till u på alla engelska ord så fort han blir lite trött eller stressad. Därav att alla djur som Staphylokocker smittar slutade på u, inklusive charader när vi inte hörde vad han sa. Rabitu var speciellt bra.
Idag fick vi också se våra framodlade näsbakterier som vi tog prov på igår. Härligt gula och fina låg de där på agarplattor och självklart var jag, men inte Anna bärare av vår kära bakterie Staphylococcus aureus. Den bakterie som vårt projekt nu kommer att handla om de närmaste veckorna. Har vi tur kommer även våra nässvabb att hamna i materialet i deras forskningsstudie.


Vår bit i det hela är fortfarande inte helt tydligt. Vi har fått en plan för de närmaste veckorna och ett mer övergripande mål för resterande, men det kommer ordna sig ju mer vi kommer in i arbetet. Vårt projekt är en del av ett större projekt om hudbakterien Staphylococcus Epidermidis och dess inverkan på Staphylococcus Aureus, the bad guy. Tyvärr är det mesta classified så vi får inte berätta så mycket mer... än så länge. Säger bara det.. ses den 10 december!

Tänkte att det även är dags att visa hur vi bor i staden som tävlar om världsrekordet i smalaste hus.

Kombanwa (god natt)

Kolla kolla en japan som snyter sig offentligt, får man göra så???

Idag har vi tillbringat dagen i exklusiva Roppongi, eller som tokyoborna säger "foreigners favorite place". Ett jätteområde med skrytgallerior, skyskrapor, museer och lyxbutiker. Vi hittade en annons om en utställning "medicine and art" på 53 våningen, så vi tänkte att det passade oss och gick dit! En rätt häftig utställning om hur man sett på människokroppen och dess anatomi från 1500 talet och framåt, allt från original av Da Vinci anteckningar till modern konst. I biljetten ingick även en 360 graders Tokyo view en trappa ned, så vi tillbringade nån halvtimme med att stirra ut över Tokyo från 270 meters höjd. Vi såg vart vi bor, pluggar och nästan bort till Mt Fuji.




















Det är svårt att beskriva hur stor staden är. Efter en vecka här börjar man få en liten känsla för centrum men när vi kom upp och insåg att staden fortsätter så långt man kan se, i alla riktningar, förstod vi att vi har en del kvar att göra.

Efter Mori building gick vi runt i galleriorna och insåg att vi inte har råd med nånting men att det mesta är väldigt snyggt. Utomhus fanns det en liten park med skridskobana fylld med japaner, ett tag var vi på väg in men hejdade oss med motiveringen; vi har ju rymt till vår och 10 grader, då kan vi ju inte betala för att få snö. Såg ett par körsbärsträd som hade börjat blomma så ganska snart kommer Sakura (körbärsblom) att inträffa. Då blir det nästan en helig högtid här i Japan.
För att få lite kontrast till det fashionabla och ganska västerländska Roppongi åkte vi till electric town Akihabara, ett helt stadskvarter med elektronik, manga och neon. Kan det bli bättre tänkte jag, Anna var inte lika förtjust. Efter några korta minuter i elektronikgränder och utjagade ur en Manga/Hentai butik bestämde vi oss att röra oss hemåt.

Vi avslutade kvällen med att utrusta vår lägenhet med allehanda saker från 100 yen shop och att köpa efterrätt i form av "Mochi cream - with delicious creamy filling". Det blev en "Sakura" och en "nr1 choise", Jättegott tänkte vi... men icke, nitlott, stärkelse igen. Fast denna gång i något mjukare format. Dessertjakten fortsätter, vi lovar.

炊飯 eller suihan eller cook rice!

Det finns mycket ris i Japan. Allt man kan äta kommer med ris, till och med sötsaker gjorda på ris (det första vi lärde oss på labbet var ju att sötsaker inte alltid är söta). Sushi-ris, klibbigt ris, morgonris, mitt-på-dagen-ris och kvälls-ris (inte sett mellanmåls-ris än). I ett försök att annamma den Japanska traditionen har vi köpt en säck med vita korn som ska kokas i Tiger, vår pålitliga riskokare. Tiger är automatiserad, på Japanska programmerad klocka som kan "cook regular rice, rice porridge, brown rice, assorted rice, rice with red beans, etc.". Vilken multimaskin va! Som om det inte vore nog är det vår första och enda inflyttningspresent här på Princess court från veckans hjälte: Christian Hylander. Den kommer gå varm, det kan du lita på, Tack!

"any person, including kids, can cook perfect rice with delicious taste." så jag behöver inte vara rädd för att lämna Släggan ensam hemma heller.

doktorand - "This is a Nobel oppertunity experiment"... högst oklart

Såja.. några saker till på to do listan avklarad

- Hitta till universitetet... check
- Möta härligt och glatt researchteam och professor... check
- Äta japansk trärot (kudzu= arrowrootpudding/stärkelse
med sirapssås och gult sött pulver) och hålla masken... check
- Få träffa en äkta japansk läkarstudent... check
- Prova japansk multichoice toalett med tryckreglerad vattenstråle... check
- Köpa see-through umbrella i plast i regnigt Tokyo... check
- Få personlig paraplybetjänt i guidad tur genom Akhihabara, the electric city,... check
- Avsluta kvällen på japansk afterwork restaurang, äta sushi, yakitori (grillspett),
dricka kirin beer, skratta nästan oavbrutet i fyra timmar... check
- Att proppmätt och nöjd med ännu en fullspäckad dag rulla hem till Higashi-Nihonbashi
station
...check

Open every day except Sundays and Horidays

En riskokare rikare och äntligen med varmvatten i kranarna har vi pejlat området Nihombashi där vi bor. Hittat närmsta Starbuck's, dyraste supermaketen och galnaste teknikaffären i oändligt många plan. Färg och ljud så man hade svårt att stå. Allt som kunde låta skulle låta som man visste hur bra det lät. Gärna hur högt det kunde låta också. More is less in Japan.

Sen är ju inte alla som kan Engelska. Därav dagens ord ginko = bank (så kan man säga bank tack på flytande Japanska), och en hälsning från gasbolaget som inte satt på gasen därav det (tiogradiga vattnet i kranarna):
Fujimihouse: Sorry, so sorry no hot water. So sorry, here are sweets.
Gascompany: Who are you talking to?
J: I'm talking to you
Gascompany: Me?
J: Yes, you are the gascompany?
Gascompany: I am the gascompany.
J: Yes, about the gas...
Gascompany: Gas?

Imorgon ska vi äntligen få träffa Mizunoe och lukta lite på labbet!

Ichi

En blöt vinterdag i Stockholm sitter Släggan och Nöten och filar på sin japanska, dricker kaffe och undrar hur man ska kunna spendera en hel termins arbete på en enda bakterie. Staff aureus alltså. Den lilla gyllene bakterien som gav oss den gyllene chansen att åka till Tokyo. Avgången nån gång mellan den 12e och 14e februari väntas med spänning och allt för mycket förberedelser. Stipendier, suck, läsa "Development of a real-time PCR assay for the detection and identification of Staphylococcus capitis, Staphylococcus haemolyticus and Staphylococcus warneri", oj, och köpa till presenter till fömodligen hjälpsamma japaner, mmm. Det kan bli mer spännande. Det kommer bli mer spännande. Hörs när vi är i Tokyo =)